anano - anonym anorektiker

Ok, alla kör en historia. - Såklart för att du som läsare ska föratå bättre, men vi som redan är "sjuka" behöver ingen histora för att förstå, Vi Vet! Min historia är lång, jag är väldigt öppen om mitt liv, till vänner och familj. Men nu när jag är anonym ska jag inte gå in på så mycket mer än att jag har varit "sjuk" i många år, nu är jag 23. Jag är mamma till världens finaste son och väger för mycket! Har ett underbart förhållande sedan ca 6 år tillbaka, med han som är pappa till sonen. Jag vägde väl iofs ganska normalt innan jag blev gravid, 56 kg (177 cm) - under graviditeten gick jag upp VÄLDIGT mycket, pga att jag blev beordrad att vara i säng mestadels av tiden. Förra sommaren hade jag gått ner allt, då var jag nöjd, ammade sonen, svimmade i liggandes läge ett X antal ggr, blev inlagd på Hjärt Intensiven - då läkarna trodde det var mitt hjärta som spökade, ganska snabbt kom de fram till att jag var Väldigt Underviktig (inte enligt mig, jag har alltid sett ut så, fet). De gick såklart igenom mina Jurnaler och ser att jag har haft en kontakt på barn avd. pga av anorexia sedan 13 års ålder (var "sjuk" långt innan det). Blev kvar på Hjärt Intensiven i ca 5 dagar, de följde mig till lunchen och allt blev bara jobbigt, jag åt för att få komma hem, och hem kom jag. Efter Juni förra året har jag gått upp 10 kg (FY FAN) men nu är jag alltså på väg ner igen, till 56 kg. Det är min trygghet och lägre blir det INTE. Jag har aldrig vägt under 54 kg i min sjukdom, det är mina tankar som varit "sjuka", dem kan ingen ändra på, jag gillar inte tjockisar, vill bara spy när jag ser någon väga över 80 kg, huvva!

Varför jag gått upp 10 kg på 11 månader: Slutade amma, (jag åt ca 1500 kalorier om dagen, sonen ammade och där försvann 1500 kalorier, promenerade och gick - varje dag.), slutade röka kring jul (blev så sötsugen och galen i mat), började träna (hungrig konstant).

Det finns såklart mer till denna histora men det håller jag inne med. PUSS, HEJ!